Moderna reproduktionstekniker -revolutionerande för aveln eller en bubbla som snart spricker?

Avancerade reproduktionstekniker som Embryo Transfer (ET), Intracytoplasmic Sperm Injection (ICSI) och Ovum Pick Up (OPU) har blivit allt vanligare inom aveln av sporthästar. Teknikerna erbjuder onekligen stora fördelar för hästaveln. I den här artikeln granskas deras påverkan på sporthästaveln: Kan det finnas en risk för att marknaden mättas med ICSI-föl? Vilka etiska problem kan man stöta på? Syftet med artikeln är inte att argumentera för eller emot någon av teknikerna utan snarare att inspirera hästuppfödare till informerade beslut baserade på kännedom om de för- och nackdelar som finns med dem.

Utvecklingen av moderna reproduktionstekniker inom hästaveln

Under de senaste 20 åren har reproduktionstekniker som Embryo Transfer (ET), Intracytoplasmic Sperm Injection (ICSI) och Ovum Pick Up (OPU) snabbt ökat i popularitet bland uppfödare av sporthästar. Eftersom ET tillåter ston att få fler än ett föl per år och samtidigt ha en tävlingskarriär genom användning av surrogatmödrar, kan det gynna tillväxten inom framgångsrika stofamiljer. Som exempel har den frekventa användningen av ET på exceptionella avelsston bidragit betydligt till den anmärkningsvärda utvecklingen av belgisk hopphästavel under det senaste decenniet. Keros och Joris de Brabander i Belgien var några av de främsta föregångarna på området och de gav de belgiska uppfödarna tillgång till tekniken i ett tidigt skede. Enligt BWP (Belgian Warmblood Studbook) registrerar de för närvarande nästan 600 föl tillverkade med ET årligen, och dessutom mer än 100 föl tillverkade med ICSI, vilket tillsammans utgör cirka 20 % av de registrerade BWP-fölen. Med tanke på att BWP bara är en av tre sportshäststamböcker i Belgien idag (de andra är Studbook Zangersheide och Le Cheval de Sport Belge, sBs), skulle siffrorna förmodligen kunna fördubblas för Belgien som helhet. En liknande utveckling har skett i andra stora uppfödarländer för sporthästar. Enligt en rapport från den franska stamboken Selle Français (SF) har antalet föl som producerats med ET mer än fördubblats under de senaste 10 åren och utgör nu cirka 16 % av alla registrerade SF-föl.

ET, ICSI och OPU: kraftfulla verktyg för avelsarbetet

ICSI, en form av befruktning som utförs i ett laboratorium, innebär att man manuellt väljer ut en enda spermie och injicerar den i ett ägg. Hela processen sker i laboratoriemiljö, utanför stoet, och det befruktade ägget (embryot) implanteras i ett surrogatsto så snart man kunnat kontatera att embryot är livsdugligt. Denna teknik har potential att, rätt använd, vara ett mycket kraftfullt verktyg för avelsarbetet, då en enda dos spermier kan användas nästan obegränsat, vilket möjliggör att hingstar kan få fler avkommor än någonsin tidigare.

OPU-tekniken gör att ston kan producera betydligt fler ägg än de normalt skulle, vilket potentiellt ökar antalet föl ett sto kan få - ännu fler än med ET. Vid genomförandet av OPU sugs omogna ägg ut från stoets äggstockar genom en operativ process. Processen utförs via vaginan på ett bedövat sto, epiduralbedövning är vanligt. Därefter låter man äggen mogna i laboratoriet innan ICSI, embryoutveckling och embryoimplantering kan äga rum.

Maximera genetisk potential och accelerera avelsframstegstakten

Ur ett avelsframstegsperspektiv är användningen av ET, ICSI och OPU ett skolboksexempel på hur man bäst kan utnyttja de bästa generna, så länge det kan säkerställas att det är de bästa individerna som väljs ut och tillåts föröka sig i stor utsträckning:

• Hingstar som bevisat sitt värde i aveln kan befrukta ett snudd på obegränsat antal ston, även långt efter att de har gått bort. Att använda beprövade avelsdjur ökar säkerheten i urvalet, som har ett direkt positivt samband med avelsframsteget.

• Generationsintervallet, som vanligtvis är långt hos sporthästar, kan förkortas genom att låta unga talangfulla ston från förärvningssäkra stofamiljer producera avkommor samtidigt som de har en egen sportkarriär. Ett kortare generationsintervall är gynnsamt för avelsframsteget, förutsatt att det är de mest lovande individerna som sätts i avel.

• Värdefulla ston som av någon anledning inte längre kan reproducera sig naturligt, kan ibland fortsätta att producera föl genom att använda OPU och ICSI.

• De senaste åren har dessa reproduktionstekniker bidragit till att föl och embryon med topphärstamning blivit relativt vanligt förekommande på marknaden, om än till höga priser. När fler uppfödare kan få tag på genetiskt överlägsna avelsdjur, ökar det potentiellt avelsframstegstakten genom att man kan öka urvalets intensitet – dvs producera flera avkommor från färre men bättre avelsdjur.

Bilden föreställer ICSI - proceduren när en enda spermie injiceras i en äggcell (ägg). Image by Freepik.

Påverkan på hästmarknaden

Föl med kända föräldrar och syskon har hittills gått för höga priser vid prestigefyllda auktioner, ofta marknadsförda som "en unik möjlighet". Men är de fortfarande verkligt unika? Finns det risk för att marknaden för föl med ansedda blodslinjer och kända släktingar mättas? Dessa ”kändisföl” betingar fortfarande höga priser, men kan vi ana sprickor i ICSI-bubblan? I ett läge där nästan vem som helst med tillräckligt mycket pengar kan skaffa föl från de mest framstående och eftertraktade hingstarna och stofamiljerna, blir dessa föl inte längre lika unika. Det skulle kunna leda till att priserna går ner på grund av de grundläggande ekonomiska principerna om utbud och efterfrågan. Kanske kan då uppfödare med mer begränsade ekonomiska resurser få tillgång till potentiellt genetiskt överlägsna avelsdjur, vilket ytterligare skulle kunna öka framstegstakten inom hoppaveln. Men kommer de som idag producerar dessa än så länge exklusiva föl och embryon tycka att det är värt insatsen, om de inte längre tjänar lika mycket på varje försäljning?

Frågetecken när det gäller urval, prestation och hälsa

Bland hästuppfödare används de moderna reproduktionsteknikerna idag av många. Andra är mer tveksamma till det här med att ersätta det naturliga urvalet av spermier som får befrukta ägg med en process där det är människan som väljer - "leker Gud". Vid användning av ICSI kringgås den naturliga urvalsprocessen som sker vid traditionell befruktning och ersätts av manuell urvalsprocess som bygger på vetenskapligt beprövade mått på hur befruktningsduglig en spermie är. Men hur ser sambanden mellan dessa mått och den framtida hästens prestationsförmåga i sport och ännu viktigare, hälsa och hållbarhet ut? Sanningen är att ingen vet - ännu. Hittills har inga studier publicerats som kan bekräfta oron en del uppfödare känner inför proceduren, men inte heller som kan visa på motsatsen. Kanske beror bristen på studier inom detta område på bristen på information? Långt ifrån alla sporthästdatabaser har information om hur hästen tillverkades. Om de har sådan information har den ofta rapporterats in på frivillig basis. Även om det fanns tillförlitlig information tillgänglig är det förmodligen svårt att skilja effekten av just reproduktionsmetoden hästen är tillverkad med från andra faktorer. Till exempel har ju genetiska förutsättningar, träning, utfodring och ryttare alla har stor påverkan på hästens prestationsförmåga. För att göra det möjligt att utvärdera vilken eventuell påverkan ICSI har på hästarnas hälsa och hållbarhet skulle ett stort antal hästägare frivilligt behöva låta sina hästar genomgå en noggrann hälsoundersökning. Troligt? Förmodligen inte. Dyrt? Definitivt. Men omöjligt? Definitivt inte. Forskare har idag tillgång till sofistikerade verktyg för att lösa de nämnda problemen med att särskilja olika effekter från varandra. För att projekt av den här kalibern ens ska komma på fråga måste det dock finnas en stor allmän efterfrågan på den här typen av information. Om inte efterfrågan finns är chansen liten till att informationen registreras i databaser och ännu mindre att finna intresserade finansiärer till den här typen av forskning.

Är inavel ett potentiellt hot?

Med fler avkommor per individ för både ston och hingstar blir risken för ökad inavel uppenbar. Som uppfödare är det fullt möjligt att undvika extremt höga nivåer av inavel eftersom det fortfarande finns obesläktade individer att välja bland. Men när valet står mellan en kändis-hingst och ett mindre känt obesläktat alternativ, blir beslutet ofta till kändis-hingstens fördel. När inte bara ett begränsat antal hingstar och hingstlinjer utan också ett begränsat antal stofamiljer blir dominerande i aveln, kan det gå fort att hamna på höga nivåer av inavel. Effekterna kanske inte visar sig omedelbart. Inledande tecken på inavelsproblem framträder vanligtvis gradvis. Det börjar med minskad fertilitet, vilket delvis kan döljas av moderna avelstekniker. Nästa steg är att problem relaterade till hälsa och hållbarhet i olika former blir mer märkbara. Tidigare okända genetiska sjukdomar börjar dyka upp när avkommorna får sjukdomsorsakande genvarianter från både hingst och sto. Först efter denna fas blir påverkan på prestation märkbar, vilket ytterligare kompliceras av det faktum att många andra faktorer såsom ryttaren, utfodring och träning, har en betydande påverkan på prestation. Kontentan av det hela blir att det är fullt möjligt att nå höga nivåer av inavel innan det uppfattas som ett verkligt problem. Utrustade med modern teknik bör dock dessa nivåer av inavel vara lätta att undvika, så länge aktörerna inom sporthästaveln tar på sitt ansvar att undersöka och följa graden av inavel noggrant och regelbundet

Allmänhetens åsikter om hästvälfärd

I en tid när orden ”Hästvälfärd” och ”Social License to Operate” är på allas läppar måste det etiska perspektivet övervägas även vid användandet av moderna reproduktionstekniker. Frågan är om samhället kommer att acceptera de omfattande behandlingar och kirurgiska ingrepp som ston genomgår för att producera djur för fritid och sport? Vissa ston uppvisar beteendeförändringar när de utsätts för moderna reproduktionstekniker. Med vår ännu begränsade förståelse av djurs beteende är det så klart svårt att tolka varför och hur de behandlade stona upplever proceduren. OPU skulle vara ett mycket smärtsamt ingrepp för stona om det inte vore för den omfattande smärtlindring som ges i samband med ingreppet. Många ston genomgår ingreppet flera gånger utan tecken på några som helst problem. Möjliga komplikationer innefattar dock inre blödningar, sprucken tarmvägg, inflammation och i allra värsta fall att stoet avlider.

Framtiden för sporthästaveln: navigera etiska utmaningar

Det råder inget tvivel om att moderna reproduktionstekniker kan vara ett kraftfullt verktyg för att främja avelsframsteget hos sporthästar. De långsiktiga konsekvenserna av dessa tekniker inom hästaveln förblir dock ämnen för pågående diskussion och eftertanke. När vi omfamnar avancerade reproduktionstekniker inom sporthästaveln måste vi också hantera de etiska frågeställningar de väcker. Är vi villiga att acceptera de omfattande behandlingar och kirurgiska ingrepp som stona genomgår för att producera djur för fritid och sport? Kan vi hålla koll på och hålla nere nivån av inavel? Och är det värt insatsen om det inte ger mycket mer betalt i andra änden u ett ekonomiskt perspektiv? I en tid där hästvälfärd och ”Social License to Operate” blir allt viktigare för hästsporten, står hästvärlden vid ett vägskäl. Konsekvenserna av allmänhetens medvetenhet om hur vi producerar våra hästar kräver inte bara vår eftertanke utan även vårt kollektiva samvete. Hur vi navigerar bland dessa etiska utmaningar kommer att avgöra framtiden för sporthästaveln.